Liam 2 år

För snart exakt 2 år sen kom vår lilla älskling ut ur min mage med akut kejsarsnitt kl. 19,38. Redan kl. 5 på morgonen visste jag att det skulle hända eftersom jag hade otroliga smärto samt så gick slemproppen då, P var på väg till jobbet men jag frågade honom om han inte skulle stanna hemma då jag kände på mig att det var nära, men han tyckte han kunde åka till jobb så det gjorde han men innan dess ringde vi in till förlossningen för att höra vad dem sa, jag fick till svar att ta någon smärtlindring och sen gå och lägga mig igen, så gjorde jag, tog ett tag att somna, men somna gjorde jag men vaknade av en väldig smärta vid 9 tiden, låg kvar i sängen eftersom jag hade så otroligt ont, men tänkte även på våra hundar som behövade komma ut och kissa.... när kl näsmade sig tio ftänkte jag att P får komma hem och ta ut dem för jag kunde verkligen inte ta mig ur sängen så ont jag hade.... kommer än idag inte ihåg om jag skickade iväg ett mess till honom eller ej, men kl. 09,50 var jag tvungen och gå upp för var vrål kissig så kom upp på säng kanten med möda o besvär och precis då gick mitt vatten.... tog mig in på toa, fick ner trosorna och då ser jag att vattnet är helt grönt, medans jag sitter där så ringer jag P för jag förstår att vi måste åka in direkt! Jag ringer och ringer honom, men han svarar ej, jag blir mer o mer arg ju fler gånger jag ringer och han fortfarande ej svarar, efter ett par försök ringer jag upp min mamma istället, förklarar läget för henne och då hon säger till mig (hon satt i möte) har du inget annat nr du kan nå honom på, så blir jag helt galen.... säger till henne "Va fan tror du inte jag hade ringt det då!!!! Lägger på och ringer P igen och äntligen får jag tag på honom, han skyndar sig hem, men först var han tvungen och duscha då han varit inne i en ugn och var svart från topp till tå, då han väl kom hem satt jag fortfarande på toa med väldiga smärtor, P tyckte jag skulle försöka ta mig ut till bilen men jag blev bara arg och sa jag åker inte iväg innan jag duschat, så medans jag ställer mig i duschen ringer han förlossningen och förlarar läget och dem vill ha in oss omedelbart iom avföringen i vattnet.... P kommer tillbaks in på toa och ber mig skynda då vi måste åka, men jag har väldiga värkar så jag måste vänta ut dem så det tar sin tid att duscha borsta hårt/tänderna och klä sig. Väl inne på förlossningen var kl närmare 11 och jag fick komma in på ett rum direkt. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket därefter allt e ett enda töcken, men efter en massa hemska saker så kom vi äntligen hem iallafall med vår lilla guldklimp som idag blev hela 2 år!


<3 <3 <3 <3 <3

VI ÄLSKAR DIG!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0